Fnurr på snurran

God kväll!

Äntligen har sommaren kommit, på riktigt alltså. Ursvenskens definition av sommar. Som myror väller vi ut ur våra bon, kryllar på gator och caféer. Hundar, barnvagnar, skrik och skratt. Folk, folk, folk. Sol och värme.

Men till dagens ämne. Idag var jag och mina föräldrar och åt på en hamnkrog, en mycket trevlig sådan. Ett par bord bort satt ett sällskap som precis hade ätit upp maten och de två barnen (sjuårsåldern, kanske) satt på golvet och roade sig med snurror. Just dessa hade en liten manick så att när de drog i ett plastsnöre så lossnade snurran och fick en väldig fart. Barnen låtsades att snurrorna tävlade; vems snurrade längst, vems snurra "tacklade" den andra snurran?

Smålycklig satt jag där och sneglade emellanåt på barnen som lekte i över en halvtimma med dessa snurror. Mekaniskt och konkret. Utan sladd, utan batteri, utan ljus och elektroniska ljud. För det är med de enklaste medel som de bästa lekarna kan uppstå. Åt skogen med iPads, iPhones och diverse fantasidödare. På tåget häromdagen såg jag en familj med ett par stökiga barn (och ju mer barnen gapade och skrek desto mer skrek föräldrarna) där en flicka i sexårsåldern satt med nästippen en decimeter från en iPad på vilken hon (när hon inte var uppe och sprang runt och kivades med sina syskon) spelade ett spel  som plingade och hade sig. Knappast stimulerande, knappast utvecklande.

Tro nu inte att jag anser att barn ska leka med kottar och pinnar dagarna i ända. Nog hade jag leksaker som både lät och blinkade när jag var liten, men inte i den utsträckning som barn verkar ha idag! Tidigt, tidigt ska barnen bli digitaliserade och lära sig att spela tv-spel, mobil-spel och diverse annat. Jag har ofta sett barn som med sina små händer som knappt kan hålla i mammas eller pappas iPhone 4S ändå gör det och spelar något spel. Jag blir trött inombords och tycker synd om dessa barn som har föräldrar (för det är de som bär "skulden") som vill ursäkta sitt mobilberoende genom att låta sina små barn också hålla på med mobilen.

Nääe, usch, säger jag bara.

Länge leve barns fantasi!

Ha det bra i sommarvärmen
/Mari