fredag 6 december 2013

Stakar, snö och Sven

Goddag!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Det har inte blivit av, liksom. Men första advent har passerat, första luckan har öppnats i både choklad- och glitterkalendern och det mesta av mitt julpynt är framplockat. Ljusstaken, ljuskonen, tomtar, glitter, ljusslingor och julunderlägg till köksbordet. Det enda som saknas är min lilla minigran i plast men den får allt vänta en vecka till. Någon måtta får det vara på tokigheterna.

När brukar ni klä granen? Själv är jag uppväxt med att ta in och klä granen på själva julafton. Då vi oftast inte har haft gäster på julafton så har vi inte speciellt mycket att förbereda, med andra ord hinner vi utan problem med att klä granen på doppareda'n. Tomtar och annat pynt åker fram tidigare men just granen brukar vi vänta med. Jag hoppas att jag kan behålla den traditionen.

Igår blev det blåsigt. Inte så lite blåsigt heller; stormen Sven gjorde sitt intåg lagom till helgen. Det måtte ha snöat hela natten för döm om min förvåning i morse när jag inte kunde se ut för att snön hade lagt sig som en matta på alla mina fönster. Utanför porten fick jag med en gång pulsa igenom en nästan knädjup snödriva. Det är ju det som är grejen med snöstorm. På sina ställen är det barmark och man kan pinna på utan problem för att sedan stå på öronen i en enorm driva. Men till skolan kom jag, även om det tog dubbelt så lång tid som det brukar. Väl där fick vi reda på att en lektion av två var inställd, så efter två timmar var det bara att pulsa hem igen i snön och blåsten. Höll dessutom på att halka omkull ett par gånger. Välkommen, vinter!

Ingen utsikt alls!





söndag 24 november 2013

Kosta på sig i Kosta

God kväll!

Idag är det endast en månad kvar till julafton. Var tog november vägen? Jag som alltid brukar tycka att november är den gråaste, tråkigaste månaden på hela året. Regnigt, brunt och grått. Varken höstlöv eller snö. Men om en vecka är det första december och första advent. Hej vad det går.

I lördags tog jag och pojkvännen en tripp till Kosta outlet. Till alla er som aldrig har varit där, så är det kort och gott en galleria med bland annat en jättestor klädavdelning. På området finns även outletbutiker med glas från glasbruken, såsom Kosta Boda och Orrefors. I november och december finns det även en liten julmarknad utanför gallerian. Gjorde ett par småinköp i form av en tomte och några julkort. Hade en mysig dag där, och vi åkte därifrån precis när det började skymma och alla ljus tändes. Några av bilderna blev lite suddiga då jag fotade med mobilen åkandes i bilen. Nåja.

Idag gjorde jag några juliga matinköp - jag kunde inte motstå skumtomtarna och de där skumhjärtana med chokladöverdrag. Inte nog med det; jag hittade även senapsgriljerad kokt julskinka i påläggsskivor. En alldeles lagom förpackning för mitt enmannahushåll. Och har man köpt julskinka så måste man ju ha den på något, så jag köpte en vörtbrödslimpa. Med russin såklart. En sån som man skär själv, de är de bästa. Färdigskivade tenderar att bli torra så fort. Någon julsenap har jag inte, jag får nöja mig med lite vanlig tubsenap i så fall.

I kväll blir det en helkväll framför tv:n. Först är det Allt för Sverige och därefter det sista avsnittet av den otroligt spännande serien Bron. Lär bli några skinksmörgåsar till det... och kanske avslutar jag med glögg och pepparkakor.



tisdag 19 november 2013

Jullista

Goddag!

Så var vi inne på andra halvan av november. Tiden går och vi med den, så att säga. Igår var jag riktigt julig och lyssnade på julmusik i flera timmar vilket var otroligt stämningsfullt trots avsaknaden av julpynt och snö. Den årliga höstförkylningen har nu nått mig och idag känner jag mig kassare än en barrande julgran.

Den här listan hittade jag på en julblogg och tydligen cirkulerar den runt en del nu, så då tänkte jag att då fyller jag också i den!

Vet du hur/var och med vilka du ska fira julafton i år?
Ja, det blir hemma hos mina föräldrar och min katt som vanligt. Hemma bäst!

Vet du hur du ska fira nyår, isåfall hur?
Troligtvis också hemma hos mina föräldrar. Vi brukar äta trerätters, umgås, spela spel och titta på fyrverkerier.

Vad önskar du dig i julklapp?
Den frågan fick jag av min mamma häromdagen. Jag har fortfarande inget bra svar. Möjligtvis skulle jag vilja ha ett view cover till min mobil, men jag lyckas bara hitta det i färgerna svart och vitt och det känns lite tråkigt.

Brukar du stiga upp och åka på julotta på juldagsmorgonen eller har du gjort det förut?
Nepp.

Har du börjat köpa julklappar ännu?
Har hittat en...

Vilken scen är bäst ur Kalles jul klockan 3 på julafton?
Tomtens verkstad. Men jag gillar ju Askungen också. Och Lady och Lufsen. Och Ferdinand. Och...

Brukar dina julaftnar leva upp till dina förväntningar?
Ja, alltid! Mina förväntningar är att det ska vara som det alltid har varit. Och så brukar det bli.

Brukar du känna att det är skönt när julen är över?
Nej, bara ren och skär sorg.

Vad är viktigast och minst viktigt på julbordet?
Vi har bara det viktigaste på julbordet; skinka, senap, lax, sill, ägg, kokt potatis, köttbullar, prinskorv, rödbetssallad, mimosasallad, julmust och Jansson. 
Det minst viktigaste är faktiskt Jansson. Förra året var det så oviktigt plus att varken mamma, pappa eller jag är överförtjusta i Jansson att vi skippade det helt - och gjorde en god, enkel potatisgratäng i stället. Funkade hur bra som helst!!

Vilken julmustsort är godast?
Är inget überstort julmustfan men i under de tre juldagarna dricker jag. Då blir det Apotekarnes.

Vilket glöggmärke är godast?
Är ingen expert men Blossa är god!

Har du firat jul utomlands någon gång?
Nej bevare mig väl.

Vilken jullåt är den bästa, varför?
De bästa jullåtarna är de som man har minnen till. It's the most wonderful time of the year med Peabo Bryson har både mysig text och så sjunger han bra. Av någon anledning tänker jag på när min mamma och jag fikade på ett fik i min hemstad i juletid när jag hör denna. De måste ha spelat den där. Happy Xmas med John Lennon är också fin och påminner mig alltid om bilturer i juletid, när min pappa vill spela den låten om och om igen i cd-spelaren.

Vilken julfilm är den bästa, varför?
Polarexpressen. Den har allt; bra julmusik, en bra story, ett budskap och är vackert animerad.

Bästa julkalender?
Mysteriet på Greveholm.

Vilken artist tycker du är juligast av alla?
Sanna Nielsen - bara för att min första julskiva var hennes "Min önskejul 2001".

Har du varit Lucia någon gång?
Nej, jag har varit nöjd tärna utan stearin i håret och med låg svimningsrisk.

Vad är ditt bästa råd för en bra jul?
Att njuta och strunta i alla måsten. Gör det du känner för; allt måste inte vara perfekt och fix färdigt till julafton. Förra året kom jag hem bara ett par dagar innan julafton och då jag inte ville missa pepparkaksbaket så bakade min mamma och jag helt enkelt pepparkakor i mellandagarna. 

fredag 15 november 2013

Polarexpressen och fotoframkallning

God förmiddag!

Igår var det en så frisk och klar höstluft. Inte fuktig och snålblåsig, utan riktigt härlig. Idag är det som bekant fredag, men för mig som ska ha praktik hela helgen med start i eftermiddag blir denna fredagsförmiddag snarare som en uppladdning än en nervarvning.

Igår till fikat blev det förutom julte och pepparkakor en julfilm. Inte vilken julfilm som helst, utan Polarexpressen. Jag tycker den är så himla mysig och julig, och den är så vackert animerad. Musiken är sådär klassisk och magisk och jag sitter och bara myser i 96 minuter. Jag brukar inte tjuvstarta redan i november med julfilmer, men vem har sagt att det alltid måste vara så?

Jag funderade även på att slå in den enda julklappen jag än så länge har införskaffat, men det blev inte så. Det är precis som om jag vill dra lite extra på det, kanske för att det är mysigare att slå in julklappar i skenet av en adventsljusstake än av de vanliga gamla lamporna.

Igår införskaffade jag ett nytt fotoalbum och lite fler fotoblad. Sen digitalkamerorna kom tror jag att antalet personer som faktiskt framkallade bilder och fortsatte sätta in dem i album minskade drastiskt. När jag flyttade hemifrån bestämde jag mig för att börja framkalla bilder och sätta in dem i album, precis som jag var van vid från när jag var liten. Nu har jag alltså två album, ett från 2011 och ett från 2012, fulla med de bästa bilderna från de åren. Nu har jag börjat sätta in bilder i 2013 års album. Det blir ett hundratal om man säger så. Riktigt roligt att ha, både nu och i framtiden!

Ha det bra
/Mari

onsdag 13 november 2013

Pilligt pyssel och pyssligt pill!

God kväll!

Nu är jag här igen. Jag gjorde ett försök med de där små billiga gör-det-själv-tomtarna. Det är tur att jag har små fingrar, för tusan vad pilligt det var. Med Karlssons klister på fingrarna (klister går faktiskt an, det räknas inte riktigt till kladd) och med tungan rätt i mun lyckades jag pilla ihop de små rackarna, även om de inte blev som på bilden. Den medföljande instruktionen var så värdelös att jag nog hade haft mer nytta av en beskrivning av hur man sätter ihop en byrå från Ikea till detta pyssel. Så jag gjorde mitt bästa och improviserade lite. Pimpade dem dessutom med lite glitterlim, för glitter kan man ju inte få för mycket av.


"Med skräck i blicken ser jag hur hon doppar min tumme i den gula fingerfärgen..."

Goddag!

Idag är det en månad kvar till Lucia. Det, ni! Jag brukar dock oftast inte fira Lucia speciellt mycket. När jag var liten brukade jag följa med min mamma till hennes jobb där det alltid brukade vara Luciatåg. Vi satt i en liten lokal där det var uppdukat med en massa julfika; pepparkakor, lussekatter och klenäter. Det var lite busigt att få äta fikabröd vid sju på morgonen. De senaste två åren har jag varit med i en studentkör och där har jag varit med i Luciatåget, men i år blir det inget med det då jag har tagit en paus från kören. Men jag kanske dyker upp och tittar på dem i alla fall, jag vet ju att det är en väldigt bra kör!

I lördags var jag på Huseby julmarknad, och trots regnet och kylan så var det riktigt mysigt. Jag älskar att gå och titta på hantverk, provsmaka ovanlig och vanlig mat och att höra svag julmusik i bakgrunden. Jag gjorde några inköp faktiskt, en glitterkalender, ett te (som jag köpte förra året också. Svart te med kanel, kryddnejlika, apelsin, hibiskus och hyvlad mandel. Riktigt juligt och gott!), brända mandlar och en marsipancigarr med Irish coffee-smak från Bräutigams.

Idag när jag var och handlade kunde jag inte låta bli att stanna till lite extra vid julsakerna. Och glöggen, för den delen. Hittade en flaska glögg med smak av Delicatoboll. Hur sjutton smakar det? Ingen aning, jag tänker inte prova. Glögg är glögg och chokladboll är chokladboll tycker jag. Nåväl, jag tittade och klämde lite på julsakerna i alla fall. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att köpa något. Jag hittade en liten förpackning med två små tomtar som man själv skulle pyssla ihop. Jag är inte mycket för pyssel, har aldrig varit, men jag tänker ge det ett försök. Den kostade bara en tjugolapp så det är ju ingen större förlust om jag bryter ihop av pysselfobi.

Pyssel utan kladd kan ju faktiskt gå an. Kladd klarar jag inte. Det finns en händelse från dagis som jag aldrig glömmer. Jag hade varit borta en dag när alla andra hade tillverkat påskkort med kycklingar, fjädrar och paljetter och allt som hör påskkortstillverkande på dagis till. När jag kommer till dagis nästa dag ställer en dagisfröken mig på en stol vid diskbänken och ska hjälpa mig att trycka gula påskkycklingar med fingerfärg. Som sagt, kladd klarar jag inte. Med skräck i blicken ser jag hur hon doppar min tumme i den gula fingerfärgen och trycker den sedan mot pappret som ska bli mitt påskkort. Denna tortyr upprepas tills ett lagom antal runda kycklingkroppar uppenbarat sig på pappret.

De här små billiga tomtefigurerna blir nog inte lika kladdigt och ångestfyllt. Hoppas jag.

Ha det bra
/Mari

tisdag 5 november 2013

Pepparkaksätarpremiär!

God kväll!

Idag åt jag säsongens första pepparkaka. Okej, jag erkänner, jag tog två. Men jag kunde inte motstå burken som stod i fikarummet på min praktikplats. Nyåkers stora hjärtan var det i burken, och jag tror nästan att de är min favorit. Tunna och med kraftig smak.

Femte november. Julen börjar verkligen närma sig.

Detta blir ett kort-kort inlägg. Lite för att jag bara ville säga att jag haft pepparkaksätarpremiär, men också för att jag egentligen borde plugga nu.


Pepparkaksbak anno 2007

Ha det bra
/Mari

P.S. Titeln på inlägget får mig att tänka på en barnbok jag läste när jag var liten. "Ludde lagar soppa". Han hade så många ingredienser i soppan att han fick kalla den "morotslökärtpotatiskorvpersilje-soppa". Bara som en liten parentes sådär. D.S.

måndag 4 november 2013

Juleljus

God kväll!

Var tar tiden vägen egentligen? Redan fjärde november och det är mindre än en månad kvar till advent. Butikerna har redan plockat fram sina julsaker och överallt annonseras om julmarknader. Jag har än så länge bara en julmarknad inplanerad i år, och det är Huseby julmarknad. Det blir tredje året i rad som jag åker dit, och jag kan bara inte missa denna mysiga marknad med hur mycket julkänsla som helst. Hantverk, mat, tomtar, glöggprovsmakning, you name it! Någon snö lär det ju inte bli till nästa helg då marknaden startar, men det gör inte så mycket. Snö lär det bli någon gång ändå.

Om jag har gjort några juliga inköp än? Jodå. Det är klart jag har. Härom veckan köpte jag ett batteridrivet blockljus från Rusta som faktiskt har inbyggd timer. Man tänder det, och så är det tänt i fem timmar för att nästa dag tändas vid samma tidpunkt igen. Smart! För några veckor var jag nere i mina hemtrakter och gjorde ett besök på Kiviks musteri där jag bland annat införskaffade en flaska äppelglögg. Kommer inte ihåg om jag har provat den innan, men den är säkert god. Äpplen, kanel och vanilj brukar vara en bra kombination! I helgen hittade jag äntligen en ljuskon som jag har letat efter. Ungefär tre decimeter hög och precis så som jag ville ha den. Längtar tills jag får tända den till advent! Den kommer göra sig mycket bra i ett av mina fönster.

Bara knappt en månad kvar nu alltså...

Ett datumljus har jag också fått tag på!

Ha det bra 
/Mari
    

tisdag 8 oktober 2013

Julfundering

God eftermiddag!

Utanför mitt fönster lyser björkens löv knallgula. Hösten har kommit, ingen tvekan om den saken! Återigen föds tanken om att styra min blogg åt julbloggshållet, om jag kommer ihåg att skriva inlägg vill säga... Jag kommer inte vara lika flitig som de riktigt nischade julbloggarna, men ändå!

Som sagt, hösten är kommen och som den julälskare jag är kan jag inte låta bli att mäta tiden som är kvar till advent och december. Mindre än två månader kvar till första december. Ungefär två och en halv månad kvar till julafton. Jag har redan lyckats tjuvstarta med att lyssna på någon jullåt då och då i smyg, så det knappt märks. Annars har jag som regel att inte börja före första december, eller åtminstone veckan innan...

Jag flyttade i början av detta året, vilket innebär att julpyntet måste hitta nya platser i min nya lilla studentlya. Trots att denna lägenhet är större har jag ändå problem med var jag ska göra av min lilla plastgran. Men den går väl alltid att trycka dit i något hörn! Mer belysning skulle jag också vilja inskaffa i form av en sådan där fin kon med en ljusslinga i och kanske lite glitter och stjärnor på utsidan. Nu när jag har fyra fönster i stället för två blir det lite futtigt med enbart en adventsljusstake framme, så en kon hade gjort sig fin ett av fönsterna.

Undrar varför så många är fascinerade av julen? Alla är ju inte lika galna som jag, men jag har svårt att tro att det finns någon som inte tycker att julen åtminstone är lite mysig. Kanske är det för att det är en ljuspunkt mitt i det långa vintermörkret. Kanske för att man får dricka julmust. Kanske för att man får ha tomteluva på sig. Vad vet jag.

Köpte förra helgen årets första julblomma. Fast egentligen är det ingen julblomma nu, trots att det var en julstjärna jag köpte. Nej, det här var med tanke på att oktober är Rosa bandets månad! Julstjärnorna fanns i tre rosa nyanser och jag köpte den mellanrosa. Men lite smygjulstämning sprider den allt...


Ha det bra
/Mari

lördag 7 september 2013

Ömsa hjärna?

God kväll!

Det var allt ett tag sedan, som vanligt. Plugg och ett försök till att ha ett något sånär socialt liv stjäl tid från bloggen!

Efter att ha stängt av min televisionsapparat för kvällen och i stället placerat mig framför datorn började jag titta igenom mina dokument, för det, eh, brukar man ju göra en lördagskväll. Hur som helst. Att skriva har jag alltid tyckt om (jag menar se bara sagan jag skrev på lågstadiet om Hunden och Katten som först var osams men sen fick kattungar tillsammans) och denna förmåga har utvecklats genom åren. När jag har funderat på något (eller någon), varit ledsen, arg eller förvirrad så har jag skrivit. Till en början var det dagböcker, men på senare tid har det blivit i form av dikter i Word-dokument. Det var alltså bland dessa dokument jag nyss satt och bläddrade. Först hittade jag en dyster text som jag skrev dagen efter jag tagit studenten (jösses). Sen kom det någon dikt om den här soppan med att jag valde "fel" program på universitetet i en stad där jag knappt kände en kotte sen innan. Tre och en halv dikt på ett år lyckades jag skrapa ihop. Inte så många, men de är faktiskt rätt bra. Efter det, förra hösten närmare bestämt, skrev jag ner en dialog. En dialog som utspelade sig i mitt huvud. Den bara flöt ner över tangenterna och skrev sig själv, och mynnade i princip ut i att jag kände mig ynklig och ville flytta hem till päronen igen. Moget. Sista texten är från i våras, och är skriven av en kärlekskrank Mari. Det är min favorittext.

Det gick upp, och så gick det ner. Sen gick det väldigt mycket upp och där sitter jag för det mesta fast nu för tiden. I början, innan stabiliseringen, var det inte lika roligt som en bergodalbana. Så här i efterhand kan jag tycka att jag vid vissa tillfällen var patetisk samtidigt som jag vill tycka synd om mitt gamla jag. Är det inte märkligt vad vi ändras? Jag kommer ihåg hur jag kände, men det känns ändå inte som jag. För jag är inte jag nu. Det är mina tankar men de passar inte i mig just nu. Tankarna skalas liksom av och nya växer fram underifrån. Ömsar vi hjärnceller? Helt plötsligt har du ett helt nytt, uppfräschat centra för någon vital funktion. Tankarna utvecklas och förnyas. Så ser jag det lite. Som med hudcellerna på din arm som du kan peela bort så att det fina kommer fortare. Att skrubba hjärnan låter tämligen obehagligt, men att bearbeta sina tankar och jobba med sig själv är kanske som en sorts hjärnpeeling? Vad vet jag. Det här var bara några tankar som kom efter en kväll med tevetittande och dokumentbläddrande.

Ha det bra
/Mari

söndag 4 augusti 2013

Tiden går och vi med den...

God kväll!

Har som ni kanske har märkt tagit lite sommarlov från bloggen. Har liksom haft lite annat för mig. Har inte haft tid att blogga.

Och det är just tid som jag tänkte skriva om idag. Tiden är ett fantastiskt begrepp, det berör oss alla, konstant och för jämnan. Vi kommer inte undan den. Ibland går den fort, ibland går den långsamt och oftast önskar vi att det vore tvärtom. Tiden kan flyga fram när man inte alls vill det, när man vill stanna upp och njuta av alla ögonblick som susar förbi. Den kan också gå fort när man har så sanslöst mycket att göra så att timmarna inte räcker till. Tiden kan också gå så långsamt som om den nästan stod stilla, som när man längtar och trånar efter något, eller någon... På natten är du knappt ens medveten om att tiden går. Helt plötsligt är det morgon igen. Om du har sömnproblem går tiden på natten minst tio gånger så långsamt som under en tråkig dag.

Rent generellt tycker jag att tiden går rysligt fort. Ett år är ingenting, en månad är ännu mindre. Det stressar mig, vilket gör att tiden går ännu fortare. Varför är det så? "Tiden ska inte gå så fort när man är ung" säger många som räknar sig själva till icke-unga. Okej säger jag, men nu råkar den faktiskt göra det. Jag hinner inte med riktigt. Önskar att jag kunde frysa tiden ibland och bara vara lite mer. Jag hade ett samtal med några bekanta häromveckan om just detta tidsfenomen. Vi kom väl inte direkt fram till någon lösning, men vi försökte hitta en förklaring. Och det vi kom fram till var ungefär att felet vi gör är att vi ska planera varenda minut av vår tillvaro. Aldrig ska vi ha tråkigt och bara låta tiden gå. Då tänker jag; är det kanske så att vi lever vår tid innan vi har kommit dit? Vi planerar och aktiverar oss hela tiden, och då hinner vi tänka så mycket på vad vi ska göra att när vi väl har kommit dit, har vi redan hunnit planera nästa drag. Vi springer omedvetet ifrån oss själva på det sättet. Varför ska det vara så svårt att få tid till att inte planera något och bara låta tiden gå?

Ha det bra
/Mari

söndag 16 juni 2013

Strävan

God kväll!

Strävan, strävan. Denna eviga strävan. Aldrig är hon nöjd, människan, nej alltid vill hon framåt. Till något bättre, annorlunda, roligare, mer givande. Eller så är det bävan, bävan för något som komma skall men som vi inte kan göra något åt. Den gemensamma nämnaren är dock att vi aldrig är nöjda. Om det regnar säger man "järnspikar, jämt ska det regna" (okej, kanske inte riktigt med de orden, men ni förstår min poäng). Redan på söndag morgon går man och tänker på måndagens skola eller jobb och njuter inte av sin lediga dag. I höst ska man ta tag i träning och sin hälsa. Snart. Då blir det bättre. Allt kan förbättras.

Å ena sidan kan det vara skönt att ha något att sträva mot och jobba för, särskilt när tillvaron känns trist och allmänt seg. Semester, en dröm, en resa eller fredagsmyset efter arbetsveckan. Stort som smått. Efter en jobbdag är jag en dag närmare ledigheten. Det är en sak. Å andra sidan kan viss strävan vara stressande. Att hela tiden sträva efter att ha den snyggaste lägenheten, vara på de bästa festerna, få de bästa betygen, vara trevligast, tjäna mest pengar. Större, bättre, snyggare. Strävan som är krävande.

Jag blev lite rädd för mig själv häromdagen. Efter att inte ens haft sommarlov i en vecka satt jag och bläddrade i kalendern, planerade i huvudet och blev lite stressad över att sommaren var så kort. Hur skulle jag hinna med allt? Göra allt jag har tänkt, träffa de människor jag vill träffa, bo både hemma i min pluggstad och hem-hemma och samtidigt ha sådär många, lata, oplanerade dagar som slutar med spontanutflykter och glass på någon brygga? Jag strävade i huvudet efter något som jag inte ens kan sätta fingret på. Som tur var hann jag bromsa mina speedade hjärnceller i tid. Skärp dig, Mari. Sluta sträva. Du kommer aldrig att hinna med allt du vill om du jobbar för att få tiden att räcka till. Njut när tillfälle ges, och se varje tråkigt tillfälle som ett tillfälle att längta efter något snarare än att sträva mot något.

Kanske grejen är att lära sig skilja på strävan och längtan? Strävan innebär att jobba mot något, att anstränga sig för att nå ett mål. Jobba, jobba, jobba. Sträva mot semestern, till exempel. Man anstränger sig, söker sig mot målet. Men till vilken nytta? Semestern kommer när den kommer. Lika bra att längta i stället. Släppa ansträngningen och ge sig tid att suga på karamellen i stället.

Och som med det mesta är detta lättare sagt än gjort. För helt plötsligt strävar man mot att inte sträva, och då var vi där igen...

Ha det bra
/Mari

tisdag 11 juni 2013

Ett vuxet barn

God kväll!

Så var sommaren här igen. Som den brukar varje år, även om förra sommaren kan diskuteras då den var en aning för sval, även för min smak. Förra sommaren känns för övrigt ganska avlägsen. Då flyttade jag hem i tre månader, lämnade min lägenhet åt ödet och njöt av att känna mig som ett barn igen och att släppa allt ansvar. Jag fyllde 20 år då och lämnade tonåren bakom mig och jag kan inte minnas att det kändes sådär väldigt speciellt.

Men 21. Det känns större. Jag har kommit in i "20-årsåldern". Och jag känner mig faktiskt vuxnare. Tänk, vad som kan hända på ett år! Nu har jag läst halva min utbildning, jag är 50 % sjuksköterska. Det känns stort och lite läskigt. Jag har flyttat till en annan lägenhet där jag trivs ungefär åtta gånger bättre än i förra. Och så har jag blivit kär.

Så lite vuxnare har jag blivit sedan förra sommaren. Det var så skönt att bara lämna över allt ansvar till mina föräldrar och vara ett barn igen. Nu är jag snarare ett vuxet barn som är hemma över sommaren. Det är skillnad det. Nu tycker jag snarare att det är lite jobbigt att inte ha 100 % kontroll över vad som finns i kylskåp och skafferi i och med att det inte är jag som handlar. Tror dock inte mina föräldrar hade haft något emot att lämna över ansvaret för inköpen till mig, bäst att jag passar mig... Lite ansvarsfrihet är skönt...

Sommaren är alltså här igen. Må den bli lagom solig, lagom varm, lagom lång och lagom ansvarsfri.

Ha det bra
/Mari

torsdag 23 maj 2013

Du, jag bara undrar en sak...

God afton.

Du, ursäkta mig ett tag. Ja just du, du som jämt har hörlurar, som jämt måste lyssna på musik så fort du går utanför dörren. Som har lurarna i hela tiden; när du åker buss, joggar, går till skolan. Jag vill prata lite med dig.

Jo det är så att jag bara undrar en sak. Hör du fåglarna som kvittrar? Hör du hur vinden susar i träden, hur det rasslar i trädtopparna? Hör du trollsländan som nästintill ljudlöst svävar genom luften? Hör du koltrasten som sjunger med sin klara stämma, hör du duvan, göken och bofinken? Hör du prasslandet i löven av snoken eller ekorren? Hör du hackspettens trummande och kotten som föll till marken? Hör du gruset under dina skor, eller ljudet av dina egna andetag? Lyssnar du till ditt hjärta?

Eller hör du cykelns surrande bakom dig? Hör du bilen som kommer brummandes i hög fart eller inlinesåkarens muller mot asfalten? Hör du mamman som ropar på sitt barn för att det inte ska cykla på dig? Hör du att det kommer någon bakom dig när du släpper butiksdörren? Hör du den konstlade hostningen som indikerar att du står i vägen? Hör du?

Jag bara undrar.

Hörde du det?



/Mari

måndag 13 maj 2013

"När kommer leverpastejen med tacosmak?"

God eftermiddag!

Kex med fyllning som smakar glass. Glass som smakar kakor. Kolsyrat vatten som smakar chokladmilkshake och citronpaj. Kola som smakar pepparkakor. Vad hände där, liksom? När kommer leverpastejen med tacosmak, eller cremé fraichen med smak av jordgubbstårta? Är det detta som är biverkningen av all kreativitet, när man redan har använt alla frukter och bär som smakämnen och inte kan komma på något nytt? "Vi gör en produkt som smakar som en hel maträtt!" Jag som trodde att man köpte en glass när man var sugen på det, inte kakor som smakar glass. Eller är dessa produkter till för oss vankelmodiga som inte kan bestämma oss för vad vi är sugna på? Frågorna som uppkommer i min skalle är fler än i Trivial Pursuit. Ännu läskigare blir det då jag faktiskt har smakat vatten med smak av jordgubbsglass, och det faktiskt smakade det. Hur kan vatten smaka glass? Nog för att man vet om att det finns konstgjorda smakämnen i det mesta, men hur i all sin dar kan man få något att smaka något som i sin naturliga form även smakar gräddigt och fylligt? Sen när är vatten gräddigt, liksom? Man kan ju undra vad det är för lustigheter som de har petat ner i den där flaskan. Vad det än är, så var det ganska gott. Även om hjärnan blir lite fucked up när den känner konsistensen av vatten men smaklökarna registrerar nåt annat. Stackarn vet ju inte vad den ska tro.

Sommarens projekt blir kanske att försöka odla potatis med smak av grillat kött? Tänk vad tid man skulle spara vid grillen. Och pengar. Bara göra klyftpotatis och klutta på lite färdig bearnaisesås och voilà: grillparty 2.0.

Ha det bra
/Mari

torsdag 9 maj 2013

Pessimist-Mari fick stryk

God kväll!

Idag har jag varit modig. Faktiskt. Inget världsomvälvande eller så, jag har bara övervunnit min egen feghet. Vilket inte är så "bara" när jag tänker efter. Något som jag har gått och bävat för men som faktiskt inte borde vara något problem, och som jag förr eller senare måste lära mig ändå. Inga konstigheter alltså.

Var ligger då problemet när man hamnar i sådana situationer? Man vill, man kan, men man vågar inte. Jag har tidigare skrivit att jag har något skumt bekräftelsebehov, inte från andra men från mig själv. Ofta måste jag bevisa för mig själv att jag klarar av något, fast jag innerst inne vet att jag kan. Jag är ju en väldigt positiv människa, men innerst inne, där sitter pessimist-Mari på en liten pinnstol och tjurar. Hon har extremt stort bekräftelsebehov och tvivlar hela tiden på sig själv, men eftersom hon är så väldans liten så märks hon oftast inte. Men ibland, i vissa situationer när optimist-Mari har annat för sig sin stora herrgård så tar pessimist-Mari tillfället i akt och ropar lite högre. "Fegis!" ropar hon. Eller "det där fixar du aldrig, vem tror du att du är?". Hon hörs inte så mycket där hon sitter på sin lilla stol, men hon hörs tillräckligt. Jag brukar bli arg på henne när hon håller på sådär, och ibland hjälper det. Idag blev jag tillräckligt arg, och det märkte optimist-Mari och hissade flaggan utanför herrgården.

Det kan väl inte bara vara jag som känner mig sådär ibland? Feg. Osäker. Som om man har ett lager Gladpack framför sig. Det tar emot, fast man vill vill vill. Och så blir man arg, för man vet ju att man egentligen kan kan kan. Och om man genomför det? Då växer man. Då växer jag. Pessimist-Mari blir dragen i örat och får ett loser-tecken av optimist-Mari. För även om det som man vill göra inte är någon big deal, inget som rubbar världsordningen och som stoppar pressarna, så är det ändå en vinst. För varje gång det sker så blir pessimisten inom mig lite mindre och pinnstolen lite skevare. Så där sitter hon, pessimist-Mari, och tjurar igen, dinglandes med benen.

Det kan hon gott göra.

Ha det bra
/Mari

måndag 15 april 2013

"Oh look, it's a fish-moose!"

God middag kära läsare!

Ni är faktiskt några stycken. Jag har i snitt tjugo läsare per inlägg, vilket kanske i större bloggsammanhang inte är så mycket men för mig är det mycket! Tycker det är fantastiskt roligt att ni vill läsa vad jag plitar ner, oavsett vilka ni är, kära N.N.! Fortsätt att läsa, så fortsätter jag att skriva!

Idag är en bra dag. För det första så vaknade jag till ljudet av skriande fiskmåsar. Underbart, om ni frågar mig, i alla fall så här i början av våren. I slutet av sommaren kanske det har blivit lite uttjatat, men i och med att jag inte är uppväxt med dessa glupska, hänsynslösa fjäderfän utan endast har njutit av sången på semestrar och liknande uppskattar jag dem än så länge. Hur som helst. Att vakna av detta ljud bäddar för en bra dag, och mycket riktigt: när jag pallrade mig iväg till skolan för att hämta de två senaste tentorna så stod det ett stort "G" på båda två! Med andra ord är jag godkänd på min första medicinkurs på sjuksköterskeprogrammet. Lättad är bara förnamnet! Även om en omtenta inte rubbar världsordningen så rubbar den åtminstone min privata lilla bubbla. Jag hade, för att inte bli besviken, ställt in mig på omtenta på tenta nr 2 (tenta nr 1 visste jag redan att jag var godkänd på) så när jag såg mitt G så svartnade det nästan för ögonen. När jag sedan satt på universitetsbiblioteket och läste igenom tentorna tänkte jag i mitt stilla sinne att jag kanske kan bli sjuksköterska ändå, jag kanske är rätt duktig. Men varför i hela friden behöver jag detta bevis hela tiden, varför tror jag inte på mig själv? Jag känner mig själv så pass bra att jag är övertygad om att jag in i det sista på hela utbildningen kommer att tvivla på mig själv, kanske till och med när jag väl står där med examensbevis och legitimation. Men som tur är har jag fina människor runt omkring mig som tror på mig och hela tiden intalar mig att jag kommer fixa det! Hade jag inte haft er, utan bara haft mig själv att lyssna till så hade jag nog gett upp. Förbaskade hjärna som ska vara en sån bekräftelsenörd.

Men idag är som sagt en bra dag. Så njut av våren som är på väg nu! Passa på att gå ut i skogen och titta på alla kottar och stenar och gråsuggor. Här kommer ett finfint program som ni kan titta på innan ni ger er ut!


Ha det bra
/Mari

onsdag 3 april 2013

En majoritetsbakdel

God kväll!

Så står jag där, längst bak i den spegelprydda salen. Rättar till glasögonen och drar åt hästsvansen, petar ner strumporna i skorna. Ser till så att jag kan se ledaren bra. Japp, jag ska dansa Zumba. Något jag har gjort flera gånger, och varje gång drabbas jag av samma skräckblandade förtjusning - på grund av mig själv. Redan efter uppvärmningen är jag helt slut, mjölksyran gör sig påmind i vaderna och det värker i hålfötterna. Jisses, är jag verkligen såhär otränad? Samtidigt är det roligt att släppa loss, svänga på höfterna och försöka koordinera armar med ben. Det värsta med att dansa i just denna sal är alla speglar, och idag hade jag oturen (eller turen?) att stå så att jag såg mig själv hela tiden. Ugh. Att rulla på höfterna och dra med handen genom håret är inte riktigt min grej, det vet jag redan, men måste jag då tvingas se mig själv hoppa runt med varma, rödflammiga kinder till salsa- och flamencotoner? Snyggt var det inte, det kan jag försäkra.

Sen är det ju det här med rumpor. Ändalykter. Bakdelar. Står man som jag brukar göra i danssalen, det vill säga längst bak (haha, bak...), har man ju utsikt över flertalet fasta, viftande rumpor i tajta träningsbyxor som endast verkar finnas till för att jag ska känna mig ännu klumpigare och dallrigare. Här står jag i mina lössittande gympabrallor och försöker förgäves hänga med i stegen, samtidigt som mitt självförtroende kämpar för sitt liv.

Fast nej, så illa är det faktiskt inte. Mari för fem år sedan, ja, men inte Mari nu. För jag har faktiskt insett att dessa spänstiga små rumpor som man ser på gym och gympapass är ganska ovanliga ändå. Men det är ändå dem som man lägger märke till, av någon underlig anledning. Alla mängder av mjuka majoritetsrumpor som man dagligen ser tar man ingen notis om, just för att de är så vanliga! Och jag är hundra procent säker på att alla andra som stod längst bak under Zumbapasset också hade väldigt vanliga rumpor, precis som jag. Jag hoppas även att de, precis som jag, skiter fullständigt i de vältränade rumporna som dansade framför oss. Ägarna till dessa bakdelar har antagligen lagt ner ett stort jobb för att få dem välsvarvade och då är det väl kanske inte mer än rätt att de ska få stå längst fram och visa upp dem om de vill. Jag bryr mig inte.

Men jag har ingen fast rumpa. Jag har en majoritetsrumpa och jag tycker det är förbaskat kul att dansa. Och nästa gång, då ställer jag mig längst fram. Så det så.

Ha det bra
/Mari

söndag 24 mars 2013

Effektiv? Nähej du!

God kväll!

En månad, en månad?! Är det verkligen så länge sedan jag sist skrev ett inlägg? Tydligen. Men det har i och för sig sin förklaring. Jag vadar fram i drivor av böcker och papper i min lägenhet då det är tenta i morgon och på skärtorsdagen. Det pluggrejer överallt, var jag kommer, var jag går, var jag sitter, var jag står! Ingenstans kommer jag undan det. Nu får vi bara hoppas att jag har pluggat tillräckligt.

När hjärnan svämmar över av kunskap är det väldigt svårt att komma på bra saker att blogga om. Jag har faktiskt ingen aning om vad detta inlägg kommer att handla om. Men det märker vi!
__________________________

Tid är en sak jag har tänkt på nu på sistone. Inte så konstigt, med tanke på att jag har haft tidsbrist. Jag hade gärna haft en vecka till på mig att plugga till tentan. Dock hade detta problem varit löst om jag hade satt igång att plugga under kursens första vecka. Men det gjorde jag inte.

Jag tror att detta är ett väldigt utbrett problem; att disponera och planera sin tid. Det hela bottnar väl i att sakerna man vill eller måste göra tar längre tid än vad man har fått till sitt förfogande. Något som man faktiskt kan göra något åt, genom att prioritera rätt och vara effektiv. Problem nummer två blir emellertid att man inte orkar vara sådär förbaskat effektiv hela tiden. Det går inte, och inte är det speciellt nyttigt heller. Du skulle kunna gå upp klockan sex varje dag och göra dina sysslor både före och efter jobb och skola. I stället för att sjunka ner i soffan i fem minuter för att pilla med telefonen skulle du kunna gå ut med soporna och städa toalettstolen. Tänk vad man hinner på fem minuter. Du skulle kunna bli effektiviserad, boka in tid för att ta det lugnt, så att det inte inkräktar på din produktiva tid.

Men vi är inga robotar. Vi måste få chilla lite ibland och bara vara, det vill säga om vi faktiskt kan vara effektiva när det verkligen behövs. Det går inte att vara effektiv hela tiden, det är då vi träffar på den berömda väggen. Så därför lutar jag mig tillbaka i soffan, plockar upp telefonen och håller tummarna för att jag klarar tentorna. Så det så.

Ha det bra
/Mari

onsdag 20 februari 2013

Nyttigt med gräl?

God middag!

"Det är bra att gräla." "Man måste gräla i ett förhållande." "Man bråkar mest med dem som står en närmast." Känner ni igen dessa fraser, eller fraser som liknar dem? För ett antal dagar sedan pratade man om detta på tv, och jag googlade för att få lite mer kött på benen. Jag hittade bland annat en sida som ställde frågan "Det finns ett par som grälar ofta, och ett par som aldrig grälar. Vilket par kommer att hålla ihop längst?". De menade att det par som grälar ofta kommer att hålla ihop längre, medan de andra håller inne med sin ilska och till slut kommer det inte fungera längre. Hade jag suttit och ätit på något samtidigt hade jag banne mej satt i halsen. Menar de verkligen att man måste gräla i ett förhållande?

Innan jag fortsätter min diskussion måste förmodligen begreppet "gräla" utredas. Svenska akademiens ordlista säger att gräla betyder "att diskutera häftigt och respektlöst". Jag anser även som ett extra tillägg att gräla innefattar en del skrikande samt att man blir osams. Så. Nu kan jag fortsätta.

De menar alltså att det är bra att vara respektlösa mot varandra? Att respektlöshet och häftiga diskussioner ger ett bättre förhållande? Att det är nyttigt? För mig verkar detta helt befängt. Jag tror inte det är nyttigt för hjärnan och kroppen att gräla och bli osams med folk till höger och vänster. Det tar en massa onödig energi och skapar oro. Och åter en gång, respektlöshet trodde jag var något som inte hörde hemma i ett förhållande. Och tänk om man inte har något att gräla om? Ska man hitta på saker då, eftersom det ska vara så "nyttigt" att bråka?

Nu menar jag inte att det andra alternativet som denna hemsida tog upp är ett dugg bättre. Att hålla inne irritation över småsaker som sedan kan byggas upp och skapa en ilska inombords är naturligtvis ingen bra lösning. Men som alla andra saker här i världen så är inget antingen svart eller vitt. Varför inte vara öppen och helt enkelt prata om saker från början som vuxna människor? Att diskutera har aldrig varit fel. Alla måste få uttrycka sina åsikter, lyssna och bli lyssnade på. Lös problemen innan de blir problem, så att säga.

Vi är emellertid olika sorters människor. En del är hetsiga av naturen och brusar gärna upp i häftiga diskussioner, och en del, som jag, pratar hellre om saker innan de blir värda att gräla över. Jag kan dessutom inte gräla, jag vet inte hur man gör. Dock tror jag att det är viktigt att man i ett förhållande eller en kompisrelation sänder på samma frekvens, om ni förstår. Trivs båda med "gräla", visst, gör det om ni känner att det tillför något till ert förhållande. Att bli sams är ju en härlig känsla... Är ni i stället diskussionstypen, få inte dåligt samvete över att ni inte klarar av att gräla - njut av er sunda problemlösningsförmåga och skit i vad media säger om nyttiga gräl.

Ha det bra
/Mari



fredag 8 februari 2013

Intensiv början

God förmiddag!

Vintern håller oss i ett grepp med minusgrader och snö samtidigt som de första vårfåglarna börjar sjunga. En kort period var det barmark och lägligt nog så var det då jag flyttade till min nya lägenhet. Lite större, lite billigare. Kan inte bli bättre, eller hur? Än har jag inte kommit fullt i ordning. Två kartonger står kvar ouppackade, gardiner saknas för två av mina fyra fönster och jag hade inte tackat nej till en soffa nu på direkten. Längtar efter att kunna slänga mig i soffan och zappa ett varv på tvn...

Och förutom att ha varit upptagen med att flytta så ska jag försöka hinna med skolan samt kurera mig från min halsböld. Japp, ni läste rätt. Äter penicillin och ber till någon slags högre makt att det ska hjälpa så att jag slipper bli dålig igen. Men jag tar det onda med det goda; som blivande sjuksköterska är det väl antagligen bara en bonus att uppleva (och bli frisk från) några av de åkommor som jag troligtvis kommer att möta när jag är klar. Man får se det som en erfarenhet...

Så årets första månad har för mig varit väldigt intensiv. Sjukdomar, flytt och annat kom på samma gång. Hoppas nu bara att detta inte innebär att resten av året blir händelselös. Men det tror jag inte... Det kanske bara eskalerar? Fast fler halsbölder slipper jag gärna.

Så här sitter jag nu i min nya lägenhet. En tredjedel av min utbildning är avklarad. Jag är lyckligare än någonsin och idag ska jag baka hallonmuffins. Hej.

/Mari

torsdag 17 januari 2013

Det löser sig!

God kväll!

Borde egentligen inte sitta och skriva ett blogginlägg just nu, när det är en examinationsuppgift jag borde göra. Men jag kan ju hoppas att skrivarinspirationen kommer om jag först skriver något lättsamt?

Just nu känns min tillvaro rent miljömässigt väldigt rörig. Min lägenhet liknar ett förråd eftersom jag snart ska flytta och inte orkar städa (orka städa när jag ändå snart ska riva ut allt?), och dessutom går två timmar om dagen åt till pendling till och från min praktikplats. Med andra ord har jag varken tid att hålla snyggt i lägenheten eller att laga mat (fast det är väl så de flesta studenter lever?!). Min examinationsuppgift ligger och nafsar mig i hasorna och det är väldigt svårt att skriva när det ser ut som ett bombnedslag hemma.

Men frukta icke! Jag är en positiv människa (för det mesta) och det mesta brukar lösa sig. Om inte av sig självt, så med lite hjälp på traven. Det gäller bara att hitta alla hjälpmedel. Så se dig omkring! Se dina vänner, din familj, ditt husdjur, din hobby, naturen utanför fönstret eller kaffestunden på morgonen! Det finns alltid något i din värld som existerar bara för att ge dig kraft och styrka, det är vad jag tror. Ibland är detta "något" inte uppenbart, utan det krävs lite letande för att hitta det. Men när du väl har funnit det, så har du ditt hjälpmedel. Och då löser sig det mesta.

Ha det bra
/Mari