torsdag 24 maj 2012

Sol, svett och dårar?

God kväll! Eller god eftermiddag om ni hellre vill det.

Den meteorologiska sommaren har kommit till Kronobergs län fick jag höra på radion i morse. Det känns ju tryggt att få veta det, om nu inte svetten som tränger fram både här och där (mest där) och alla badklädesklädda solbadande studenter var övertygande nog. Solen skiner på mina rena gardiner i lägenheten, och lägenheten, ja den är också varm som en brännugn då solen står på från ett-tiden på dagen tills den försvinner bakom hustaken vid halv tio-snåret. Då flyger mina fönster upp och in strömmar kvällsluften tillsammans med en massa flygfä som inar runt öronen när man ska sova. För det är ju något väldigt irriterande. Man ligger där i dunklet och försöker sova, då hör man plötsligt ett "iiiiii" som blir starkare och starkare. I alla fall jag har den taktiken att jag då, snabbare än en vessla, flaxar till med armarna som en galning, för ett myggbett i örat vill man ju inte ha. Och så tänder jag lampan vid sängen, och tittar runt omkring mig. Tro f-n då att man inte ser myggj-veln (ursäkta språket men har ni en aning om vad jag pratar om så förstår ni)! Nej, jag kan riktigt föreställa mig hur den har gömt sig någonstans och sitter och fnissar så att vingarna fladdrar. Släcker man och tror att allt är lugnt, hör man snart igen "iiiiiiii"...

"Men för att komma till mitt egentliga ärende" som Allan Preussen sa en gång. Solen är här, det märker vi, och ur diverse hålor, bon och gryt eller vad nu studenter kan tänkas bo i, så väller bokstavligen folk ut här på campus! Varenda gräsplätt tas upp av sollapande ungdomar som letat fram bikinin eller badshortsen ur den allra stökigaste tvätthögen i studentettan, där de legat sen förra sommaren. Men bor man som jag två trappor upp är det inte lika enkelt att välla ut från mitt fönster. En del kroppsliga skador skulle nog uppstå om jag tog den vägen. Men faktum är nog att de kroppsliga skador på de studenter som ligger ute och solar tillsammans med skolböckerna hela dagarna får värre kroppsliga skador. UV-strålningen är ett ständigt diskuterat ämne, varje sommar är det samma visa. Ändå lär sig aldrig folk, utan går i stället omkring som en sämre imitation av Dannebrogen. Danska flaggan alltså. Det går över mitt stackars förstånd att vara ute en hel dag utan solkräm på sommaren. Å andra sidan har jag en hudtyp som hellre blir rosa än gyllenbrun, men ändå.

Du blir fortare rynkig om du solar mycket, så är det bara. Jag läser till sjuksköterska så jag vet saker. Nej men allvarligt, i hudens mellanskikt, det som brukar kallas för läderhuden, finns bl. a. blod, nerver och bindväv. Bindväven har elastiska fibrer i sig, som gör att huden är smidig och slät. Men om man solar mycket förstörs dessa elastiska fibrer snabbare än normalt, och huden åldras fortare. Och att solande ökar risken för hudcancer är väl knappast en nyhet för någon. Ändå så verkar det vara så fruktansvärt jobbigt och tungt att köpa den där flaskan med solkräm. En ganska billig livförsäkring om du frågar mig.

"Man blir ju inte brun" säger någon. Jo, det blir man säger jag. Du får dessutom en jämnare färg och slipper fjälla som en liten abborre efter en dag i solen.
"Jag tycker min hud tål solen". Nej, det gör den inte om du är ljus. Mörkhyade personer har bättre skydd, visst, men all UV-strålning filtreras inte bort för det (http://www.d-vitamin.se/2012/03/12/varen-ar-har-sola-lagom/).
"Man kommer ju aldrig ihåg att smörja in sig". Förvara solkrämsflaskan bredvid bikinin eller solglasögonen. Problem solved.

Dessutom, solglasögon skyddar också mot UV-strålning. Om de är polariserade. Solbrillor för 79:50 från klädbutiken skyddar således inte mot solen. Du slipper kisa, men strålningen får du i alla fall.

Men vi ska vara ändå vara tacksamma för den korta period av sommarvärme vi får här i Sverige. Så ut och njut, men glöm inte solkrämen...

Superlångt inlägg det här! Beröm till er som orkade läsa.

Ha det gött i värmen
/Mari

söndag 13 maj 2012

Och så kommer verkligheten och slår en i ansiktet

God kväll!

Jag undrar om folk var bättre på att studera förr, när det varken fanns mobiler, Facebook och annat sådant tjafs som stjäl ens tid. Jag vet inte hur många gånger jag har hoppat mellan pluggandet och datorn idag. Det är nästan lite sjukt. Men just nu är min pluggmotivation nere i bottnen, även om det är intressant det jag läser om. Jag hittar tusen anledningar till att inte plugga, så var tionde minut reser jag mig från mitt av läroböcker översållade köksbord för att diska, byta handdukar, vattna blommor, kolla mobilen, kolla datorn, gå på toa, frysa in mat, skriva inköpslista och en fruktansvärd massa annat som egentligen kan vänta en timme eller två, när jag faktiskt behöver en paus från pluggandet på riktigt. Fikar gör jag också som aldrig förr, och jag nöjer mig ju inte med en vanlig kopp kaffe. "En muffins är jag allt värd", "Hm, om jag tar en påtår måste jag ju ha något till den slurken, jag tar en kaka". Varför har jag ens sådant hemma när jag inte kan låta bli att äta sådant varje dag?

Jag tog en promenad innan. Rakt ut i naturen gick jag, nästan i alla fall. Följde en slinga i naturreservatet. Åh, vad gott det doftade av nyutslagna blommor och knoppar. Fåglar prasslade bland löven och solens strålar silades genom träden och kittlade mitt ansikte. Jag gick en bit som jag inte har gått förut, och hittade en underbar liten gård. Röd stuga med vita knutar, stengärdsgårdar och susande träd. Bakom huset bredde ängar ut sig, med grönt saftigt gräs. Det var bara jag och naturen. Allt tungt var oändligt långt borta och jag låtsades att jag var ett barn i Alla vi barn i Bullerbyn. Eller ett vanligt barn för den delen. Som inte har några bekymmer eller måsten. Kan ni komma ihåg när ni var helt bekymmerslösa sist? När inget jobbigt väntade eller när man inte gick och grubblade på något. När det största problemet man hade var vad man skulle leka eller hur man skulle kunna få vara uppe liiiite längre på kvällen.

Nej, just det. Ni kommer inte ihåg. Det gör inte jag heller. För det var när man var barn. Men när kom detta jobbiga? När kom ansvaret och måstena? Med skolan antagligen. Och med den vuxna verkligheten som kom emellan. För det är jobbigt att bli vuxen och komma på vad man vill göra. Det är jobbigt att ha ångest inför prov och tentor, inför olika möten och måsten. Det är jobbigt att känna efter.

Ja. Ibland är det mycket som känns tungt, stort som smått. Men att då bara släppa allt, gå ut i naturen eller göra något annat som känns avslappnande, kanske baka något gott, skriva dagbok eller bara "sätta sig och glo", kan göra underverk. För när du kommer tillbaka kan du stå där beredd och möta verkligheten igen med förnyade krafter.

Ha det bra
/Mari


tisdag 8 maj 2012

Gosedjur, nålar och plåster...

Hej och god eftermiddag!

"Oj, det var ju lite skillnad kan man säga, hehe!" var en kommentar som jag fick från väldigt många när jag bytte från marknadsföringsprogrammet till sjuksköterskeutbildningen.

Och jag är väl benägen att hålla med. Det är en väldig skillnad. Mitt standardsvar på kommentaren ovan blev alltid att "ja men det är nog det här som jag egentligen har varit inne på hela tiden". Det händer att jag fortfarande frågar mig varför jag i hela fridens namn som jag ville läsa till marknadsförare. Lite skyller jag jag på programbeskrivningen, som kanske inte sa hela sanningen. Och att jag inte tänkte igenom det helt och hållet.

Men det var inte marknadsföringen som jag ville skriva om idag. Jag vill skriva om varför jag valde att läsa till sjuksköterska, för på sistone har jag kommit på att det inte alls är så konstigt att jag valt den banan.

När jag var liten hade jag en doktorsväska som jag flitigt använde. Där fanns spruta, syrgas, en sådan där hammare som man slår med under knäskålen för att testa reflexerna, termometer och en "örontittarsak" (jag läser bara första terminen än så "örontittarsak" är acceptabelt att använda). Jag hade även fått ett bandage med en liten fästhake. Jag vet inte hur många gånger det här bandaget lindades på alla möjliga och omöjliga kroppsdelar. Till och med mina gosedjur fick sig en omgång med det där jäkla bandaget.

Och apropå gosedjur så hade jag en period där det förmodligen gick någon epidemi hemma i huset för plötsligt var det flera vaddstoppade plyschvarelser som fick olika sjukdomar. De skulle bäddas ner och naturligtvis fördes det noga anteckningar om djurets temperatur, allmäntillstånd och hur många tabletter som skulle tas. Sprutor måste man ju också ge, tänkte jag och vaccinerade största delen av mina gosedjur (och jag hade fruktansvärt många) genom att ta en nål från anslagstavlan hemma och sticka alla mina stackars gosedjur i armen. Jag minns att jag tyckte att det var lite fascinerande att se nålen gå in genom pälsen på dem... Som tur är var det ju bara vadd jag stack i, annars hade väl blodsmittan varit ett faktum i och med att jag använde samma nål till alla sjuttioelva gosedjur.

På skolutflykterna i lågstadiet vill jag göra det lite roligare än att bara ha ett par plåster i ryggsäcken, och tillverkade en miniförbandslåda av en liten kartong som jag målade en ambulans och ett rött kors på. Min mamma försåg mig med plåster, sårtvätt, koksaltlösning, tejp mot skoskav och säkert något mer. Använde jag någonsin något mer än plåstren? Nej, men allt skulle minsann vara där ändå. Tror till och med pappa hjälpte mig att limma på en klämma på baksidan av lådan så att jag kunde ha den på utsidan av väskan eller jackan så att jag lätt kunde nå den om någon kompis skadade sig.

Så egentligen är det faktiskt inte så konstigt att jag läser till sjuksköterska. Jag har liksom haft det där någonstans, hela tiden. Men i framtiden får jag byta ut gosedjuren mot riktiga människor att sticka i. Det ska bli spännande...

/Mari