Gosedjur, nålar och plåster...

Hej och god eftermiddag!

"Oj, det var ju lite skillnad kan man säga, hehe!" var en kommentar som jag fick från väldigt många när jag bytte från marknadsföringsprogrammet till sjuksköterskeutbildningen.

Och jag är väl benägen att hålla med. Det är en väldig skillnad. Mitt standardsvar på kommentaren ovan blev alltid att "ja men det är nog det här som jag egentligen har varit inne på hela tiden". Det händer att jag fortfarande frågar mig varför jag i hela fridens namn som jag ville läsa till marknadsförare. Lite skyller jag jag på programbeskrivningen, som kanske inte sa hela sanningen. Och att jag inte tänkte igenom det helt och hållet.

Men det var inte marknadsföringen som jag ville skriva om idag. Jag vill skriva om varför jag valde att läsa till sjuksköterska, för på sistone har jag kommit på att det inte alls är så konstigt att jag valt den banan.

När jag var liten hade jag en doktorsväska som jag flitigt använde. Där fanns spruta, syrgas, en sådan där hammare som man slår med under knäskålen för att testa reflexerna, termometer och en "örontittarsak" (jag läser bara första terminen än så "örontittarsak" är acceptabelt att använda). Jag hade även fått ett bandage med en liten fästhake. Jag vet inte hur många gånger det här bandaget lindades på alla möjliga och omöjliga kroppsdelar. Till och med mina gosedjur fick sig en omgång med det där jäkla bandaget.

Och apropå gosedjur så hade jag en period där det förmodligen gick någon epidemi hemma i huset för plötsligt var det flera vaddstoppade plyschvarelser som fick olika sjukdomar. De skulle bäddas ner och naturligtvis fördes det noga anteckningar om djurets temperatur, allmäntillstånd och hur många tabletter som skulle tas. Sprutor måste man ju också ge, tänkte jag och vaccinerade största delen av mina gosedjur (och jag hade fruktansvärt många) genom att ta en nål från anslagstavlan hemma och sticka alla mina stackars gosedjur i armen. Jag minns att jag tyckte att det var lite fascinerande att se nålen gå in genom pälsen på dem... Som tur är var det ju bara vadd jag stack i, annars hade väl blodsmittan varit ett faktum i och med att jag använde samma nål till alla sjuttioelva gosedjur.

På skolutflykterna i lågstadiet vill jag göra det lite roligare än att bara ha ett par plåster i ryggsäcken, och tillverkade en miniförbandslåda av en liten kartong som jag målade en ambulans och ett rött kors på. Min mamma försåg mig med plåster, sårtvätt, koksaltlösning, tejp mot skoskav och säkert något mer. Använde jag någonsin något mer än plåstren? Nej, men allt skulle minsann vara där ändå. Tror till och med pappa hjälpte mig att limma på en klämma på baksidan av lådan så att jag kunde ha den på utsidan av väskan eller jackan så att jag lätt kunde nå den om någon kompis skadade sig.

Så egentligen är det faktiskt inte så konstigt att jag läser till sjuksköterska. Jag har liksom haft det där någonstans, hela tiden. Men i framtiden får jag byta ut gosedjuren mot riktiga människor att sticka i. Det ska bli spännande...

/Mari