Ett vuxet barn

God kväll!

Så var sommaren här igen. Som den brukar varje år, även om förra sommaren kan diskuteras då den var en aning för sval, även för min smak. Förra sommaren känns för övrigt ganska avlägsen. Då flyttade jag hem i tre månader, lämnade min lägenhet åt ödet och njöt av att känna mig som ett barn igen och att släppa allt ansvar. Jag fyllde 20 år då och lämnade tonåren bakom mig och jag kan inte minnas att det kändes sådär väldigt speciellt.

Men 21. Det känns större. Jag har kommit in i "20-årsåldern". Och jag känner mig faktiskt vuxnare. Tänk, vad som kan hända på ett år! Nu har jag läst halva min utbildning, jag är 50 % sjuksköterska. Det känns stort och lite läskigt. Jag har flyttat till en annan lägenhet där jag trivs ungefär åtta gånger bättre än i förra. Och så har jag blivit kär.

Så lite vuxnare har jag blivit sedan förra sommaren. Det var så skönt att bara lämna över allt ansvar till mina föräldrar och vara ett barn igen. Nu är jag snarare ett vuxet barn som är hemma över sommaren. Det är skillnad det. Nu tycker jag snarare att det är lite jobbigt att inte ha 100 % kontroll över vad som finns i kylskåp och skafferi i och med att det inte är jag som handlar. Tror dock inte mina föräldrar hade haft något emot att lämna över ansvaret för inköpen till mig, bäst att jag passar mig... Lite ansvarsfrihet är skönt...

Sommaren är alltså här igen. Må den bli lagom solig, lagom varm, lagom lång och lagom ansvarsfri.

Ha det bra
/Mari