Pessimist-Mari fick stryk

God kväll!

Idag har jag varit modig. Faktiskt. Inget världsomvälvande eller så, jag har bara övervunnit min egen feghet. Vilket inte är så "bara" när jag tänker efter. Något som jag har gått och bävat för men som faktiskt inte borde vara något problem, och som jag förr eller senare måste lära mig ändå. Inga konstigheter alltså.

Var ligger då problemet när man hamnar i sådana situationer? Man vill, man kan, men man vågar inte. Jag har tidigare skrivit att jag har något skumt bekräftelsebehov, inte från andra men från mig själv. Ofta måste jag bevisa för mig själv att jag klarar av något, fast jag innerst inne vet att jag kan. Jag är ju en väldigt positiv människa, men innerst inne, där sitter pessimist-Mari på en liten pinnstol och tjurar. Hon har extremt stort bekräftelsebehov och tvivlar hela tiden på sig själv, men eftersom hon är så väldans liten så märks hon oftast inte. Men ibland, i vissa situationer när optimist-Mari har annat för sig sin stora herrgård så tar pessimist-Mari tillfället i akt och ropar lite högre. "Fegis!" ropar hon. Eller "det där fixar du aldrig, vem tror du att du är?". Hon hörs inte så mycket där hon sitter på sin lilla stol, men hon hörs tillräckligt. Jag brukar bli arg på henne när hon håller på sådär, och ibland hjälper det. Idag blev jag tillräckligt arg, och det märkte optimist-Mari och hissade flaggan utanför herrgården.

Det kan väl inte bara vara jag som känner mig sådär ibland? Feg. Osäker. Som om man har ett lager Gladpack framför sig. Det tar emot, fast man vill vill vill. Och så blir man arg, för man vet ju att man egentligen kan kan kan. Och om man genomför det? Då växer man. Då växer jag. Pessimist-Mari blir dragen i örat och får ett loser-tecken av optimist-Mari. För även om det som man vill göra inte är någon big deal, inget som rubbar världsordningen och som stoppar pressarna, så är det ändå en vinst. För varje gång det sker så blir pessimisten inom mig lite mindre och pinnstolen lite skevare. Så där sitter hon, pessimist-Mari, och tjurar igen, dinglandes med benen.

Det kan hon gott göra.

Ha det bra
/Mari