Det här med nollning

God kväll!

Idag började skolan igen. Lite nervöst var det allt, med kursintroduktion och mycket information som ska försöka tas in. Hösten kommer att bestå av både teori och praktik, bland annat ska vi få lära oss att ge injektioner, ta blodtryck/puls/temperatur, ven- och kapillärprovtagning och så vidare! Det ska bli riktigt spännande, jag ser fram emot det även om det känns lite läskigt (men så är det ju med allt som är nytt och obekant).

Och med skolstarten så kommer ju nollningen för alla nya elever på universitetet. Overaller, likadana utstyrslar, lekar, untz untz-musik och alkohol. Jag var inte med på nollningen i höstas när marknadsföringsprogrammet började, jag var heller inte med i vintras när sjuksköterskeprogrammet startade.

Jag vet vad en del av er tänker nu. "Vem vill inte vara med på nollning?!" för att uttrycka det milt och utan svordomar. "Jag" blir svaret. Jag vill inte. Måste jag motivera svaret? Okej. Jag gillar inte hög technomusik, och helt ärligt, den är svår att komma ifrån under en nollningsvecka. Jag gillar inte heller alkohol. Och alkohol är ju tydligen en stor del av nollningen. Lekar kan väl vara roliga, om de är med vänner och i ett kul sammanhang. Och nollningen är för mig inget kul sammanhang.

Just det. För mig är det inte kul. Jag accepterar de som tycker att nollning är det roligaste som finns, det gör jag absolut. Så länge det går till på ett schyst sätt. Och naturligtvis har jag full förståelse för dem, som precis som jag, inte uppskattar insparkar och nollningar. Paradoxalt nog har jag svårt att acceptera mig själv i detta sammanhang. Jag tog en kort promenad över campus för ett par timmar sedan för att kolla på allt ståhej, och för att gå till universitetsbiblioteket för att låna en skönlitterär bok. Och jag kände mig så oerhört malplacerad! Jag började undra om det var något fel på mig. För majoriteten är ju med på nollningen. Sedan är det några som inte är det, och som betraktas som tråkiga människor som inte gillar att ha kul. Efter att ha grubblat en stund ändrades mina tankar: Naturligtvis är det många som är med som inte alls vill vara det egentligen. Kanske hälften. Kanske fler. Men av rädsla att bli utstötta och få en töntstämpel på sig så är de med i alla fall. Kanhända gör de saker som de inte alls vill göra, men för att bli accepterade och betraktade som coola så går de med på vad som helst, kanske med bedrövlig och obehaglig utgång.

Då är det kanske vi som faktiskt vågar stå upp för oss själva utan att bry sig om andras åsikter, som är de riktigt coola?

Ha det bra
/Mari

P.S. Om ni vill höra något lite bättre än untz untz-musik som jag nämnde innan, så kan ni ju alltid ta och lyssna på denna cover på Simon & Garfunkels The boxer. Det är min och min bästa kompis lilla alster. Klicka här så kommer ni direkt till den! Enjoy!

Och så vill jag tipsa om en annan väns blogg, som alltid bjuder på intressanta och tänkvärda inlägg! Verkligen värd ett besök. Denna pytteälgs blogg hittar ni här! D.S.