Kontraster

God afton!

Tiden går och nu är vi inne i april. Våren har inte riktigt velat ta för sig så mycket som vi kanske har önskat, men en tröst är ju att april brukar vara en sådan månad. Ena dagen högsommarvärme, nästa dag snöstorm.

Jag var ute och gick nyss, för att rensa hjärnan från allt vad pluggande heter. Det blev en runda genom skogen längs med sjön. Jag korsade en stillastående bäck, doppade fingrarna i det iskalla vattnet. Alla fåglar försökte överrösta varandra och i fjärran hördes skrål från studenter som redan hade börjat lördagsfirandet.

Kontraster. Hur kan två så olika upplevelser befinna sig så nära varandra? Jag tänkte på fåglarna, som inte hade en aning om att det var en lördagskväll i mitten av april. Jag tänkte på studenterna inne bland husen, som inte hade en aning om att fåglarna sjöng hundra meter bort vid en iskall, stillastående bäck.

Jag gick vidare längs stigen och hittade en liten brygga som delade på vassen. Jag gick ut på den, längst ut, och såg ut över det svarta vattnet. Fiskmåsar skrattade, två svanar letade mat. En koltrast flög precis ovanför mig, och en fisk plaskade till i den annars ganska lugna vattenytan.

Just då kändes livet väldigt långt borta. Skola, vänner, vanor, måsten. Det var bara jag, vattnet och fåglarna. Efter att jag stått där en stund, om det nu var fem minuter eller tre år vet jag inte, vände jag om och började min promenad tillbaka till lägenheten, den här gången genom campus. Musik strömmade ut från ett antal fönster som jag passerade. Jag mötte flera människor, en del var säkert på väg till någon fest. Upptagna av livet och av tider att passa. Och det är väl så det är för oss alla.

Men av alla de människor jag mötte på vägen hem, så var det nog bara jag som hade hört de där fåglarna sitta och sjunga uppe bland trädtopparna, bara hundra meter bort. Kontraster finns överallt, och att hitta dem kan få dig att känna dig lite rikare.

/Mari