Våren är äntligen här, är det inte härligt? Att mina ögon svider och rinner av alla små söta pollen är mindre härligt, men man kan ju inte få allt. Skolan går bra, det är riktigt intressant att läsa om ben, muskler, leder och annat spännande som gömmer sig innanför skinnet.
Häromveckan lyssnade jag på radio och reagerade på en sak. Det var en intervju med en danska som hade sommarstuga i Sverige. Hon tyckte om att plugga in hörsnäckorna till ipoden i öronen och gå ut i skogen och bara njuta.
Problem, right there.
Musik kan vara det mest underbara som finns, men måste det verkligen finnas överallt och alltid? Var man än ser så går folk med hörlurar eller hörsnäckor. I mejeridisken på Willys, ute i promenadstråket, i biblioteket och framför allt på bussen. Är folk rädda för vanliga ljud? Är vårt privatliv så exponerat med Facebook, bloggar, twitter och allt vad det är så att vi måste stänga in oss i en bubbla så fort vi är ute någonstans, för att få något sorts privatliv alls? Eller är vi rädda för våra egna tankar, som kan komma åt oss om musiken inte finns däremellan?
För att gå tillbaka till danskan som absolut inte är den enda som går ut i tystnaden med musik dunkandes i öronen. Tystnaden, förresten. Skogen är inte alls tyst. Den sjuder av liv och ljud, om man bara lyssnar. Tänk vad ni som jämt går med musik i öronen missar. Har ni någon gång hört en spillkråkas ivriga letande efter mat, vindens sus i trädtopparna, duvornas kuttrande eller prasslet av höstlöv under era fötter? Har ni någon gång stannat upp under en promenad, bara för att lyssna på vad tystnaden har att erbjuda? Har ni hört nyanserna, upplevt den frihet som ett levande landskap kan erbjuda?
Testa att lämna musiken hemma för en dag och lyssna på ljuden omkring dig i stället. Låt dem bli din musik, ditt soundtrack of your life.
Ha det bra
/Mari
Claes Eriksson - Det görs alldeles för mycket musik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar