Jag vill tumma på ett fotografi

Goddag!

Ibland får jag känslan av att jag har blivit född i fel generation. Jag är nog inte den enda. Vissa saker var nog helt enkelt bättre förr. I dagens samhälle har vi glömt bort hur det är att fundera, längta och sakna. Klart att vi kan göra det fortfarande, men inte på samma innerliga sätt. Vi behöver aldrig någonsin ha tråkigt idag. Inte behöver vi grubbla på saker heller.

Problemet ligger i ordet vänta. Vi har slutat vänta. Vi behöver helt enkelt inte göra det längre. Hur många ser du som väntar på bussen som bara gör just det? Nej, tänkte väl det. Med mobilen i handen och blicken fokuserad på den av fingeravtryck täckta skärmen kan vi se vad våra vänner äter till lunch. Vilka gulliga små djurklipp de tittar på. Vi kan också titta på vädret. I stället för att titta upp i himlen. Vi läser nyheterna. Mer elände. Spelar ett fånigt spel med färgglada godisar som ramlar ner i olika rader. Vips, så kommer bussen.

Nya varningsskyltar kommer behöva sättas upp. "Annan fara: sms-skrivande". Hur många gånger har man inte hållit på att gå in i folk som vräker sig fram likt bulldozrar med näsan nere i sina mobiler. Jag är likadan ibland. Men jag försöker vara medveten om det och säga till mig själv på skarpen. Jag kan vänta med att svara tills jag står stilla. Till exempel vid busshållplatsen...

När man saknar någon idag behöver man bara titta på bilderna i sin telefon på den personen. Eller gå in på Facebook och titta på någon av de 34 profilbilderna. Läsa gamla sms. På något sätt fanns det mer innerlighet i detta förr. Man hade kanske ett eller ett par bilder på personen. Album. Eller en bild i plånboken. Vem har det idag? Eller ännu längre tillbaka, när man hade ett svartvitt, vältummat fotografi på personen, stelt poserande i en fotostudio där han eller hon bar finkläder. Eller en medaljong runt halsen där det fanns en bild på sin älskade. Det där sista har jag faktiskt skaffat...

Så lyft blicken för en sekund. Låt det bli en utmaning att enbart vänta på bussen eller tåget. Titta på träd, folk och bilar. Försök minnas resor, personer och händelser enbart genom att tänka på dem. Träna hjärnan lite grann. Träna den i att fundera, längta och sakna.

Ha det bra
/Mari